Svensk ordbok 2009, webbversion

till`tvinga sig verb tilltvingade äv. tilltvang, tilltvingat äv. tilltvungit, pres. tilltvingar till|­tving·ar●äv. lös förb. i formentvinga till sig skaffa sig genom tvång komm.stor­makten tilltvingade sig vissa gräns­justeringartilltvinga sig ngtsedan 1824Subst.:vbid1-362121tilltvingande