Svensk ordbok 2009, webbversion
till`tvinga sig
verb tilltvingade äv. tilltvang, tilltvingat äv. tilltvungit, pres. tilltvingar
till|tving·ar●äv. lös förb. i formentvinga till sig
skaffa sig genom tvång
komm.stormakten tilltvingade sig vissa gränsjusteringartilltvinga sig ngtsedan 1824Subst.:vbid1-362121tilltvingande